Det blev verklighet tillslut även om jag vacklade många gånger.
När jag fick beskedet att jag inte blivit antagen utan låg som reserv 13 i en väldigt liten urvalsgrupp var lättnaden väldigt stor, jag hade ju bestämt mig för att det inte var värt det.....
Efter 8 svåra år och 7 bedrövelser hade vi äntligen två säkra, fasta inkomster.
Jag skulle komma tillbaka till en likadan arbetssituation som jag har i dag ( stora barngrupper, hög ljudnivå och känslan av att aldrig räcka till) fast med stora skulder som kanske den nya lönen täcker med nöd och näppe.
Den 6:e augusti plingar det till i mailboxen och och hänvisar till ett nytt besked på antagningen.se.
Så när jag ser de gröna bokstäverna som skriker ANTAGEN blir förvirringen total, vad gör jag nu???!!!??
Som jag vändt, vridit, analyserat och diskuterat detta, höll nästan på att bli tokig på kuppen, och kanske några av mina medmänniskor också.
Men jag insåg att detta var precis vad som behövdes just nu och det är förhoppningsvis värt det.
Jag kommer skutta ut från högskolan om 3,5 år med obehagligt mycket studieskulder men har ändå vunnit så mycket mer.
Jag köper mig själv en frihet som jag inte har som barnskötare och kommer att bemötas på ett helt annat sätt av många än jag gör i dag.
Den där breaken som jag suktat efter får jag på köpet och kommer ha fler verktyg för att göra det jag älskar ännu bättre.
Sen att jag får försaka mina underbara kollegor och fantastiska ungar är den stora sorgen, efter 11 år på en och samma arbetsplats är det omöjligt att bara stänga dörren och gå.
Så imorgon klockan 08:00 står lilla jag där med mitt lanteckningsblock bland massa andra nervösa och förväntansfulla studenter i alla möjliga åldrar och det ska bli så fantastiskt kul!!!
Tack för att jag fick den här chansen!!



Posted using BlogPress from my iPhone

Varför firas internationella kvinnodagen??

I går fick jag ett sms av min underbara lillasyster med en bild av en vacker rosenbukett som Centerkvinnorna i ett lätt inavlat samhälle i vårt avlånga land förärat henne.
Som den fina storasyster jag är fick jag ett lättare utbrott.....
Dessa damer tycker alltså att Internationella kvinnodagen är ett lämpligt tillfälle att uppmärksamma att min syster klarar av att driva ett eget och framgångsrikt företag trots att hon är kvinna.
I stället för att stärka en ung tjej gör de henne till ett offer, en av det svagare könet.
Jag köper denna kvinnors dag om det handlar om att belysa att flickor könsstympas, att kvinnor förnekas rösträtt eller utbildning, när foster aborteras för att de inte är pojkar eller i situationer där en kvinnas enda uppgift är att behaga män.
Så länge världen ser ut på det sättet måste det finnas en kamp för att alla människor ska ha samma värde och rättigheter.
Men dra inte in mig, som är född och uppväxt i ett land som Sverige.
Här har vi möjlighet att göra val utifrån våra egna värderingar och intressen.
Att det inte sitter lika många kvinnor som män i partitoppar eller beslutande organ kanske inte enbart beror på att männen har jagat oss därifrån för att de vill ha all makt själva.
Kan det vara så enkelt att många kvinnor ser andra saker som mer värda att prioritera.
Det är kanske inte 70 timmars arbetsvecka som är vägen till lycka?
Kvinnor och män kommer aldrig att fungera på samma sätt, vare sig det handlar om gener eller arv.
Kom för fan inte med något -Grattis på kvinnodagen till mig, jag är inget offer!!
Jag har valt att jobba med Sveriges framtid genom utbildning och jag visste vad jag gav mig in på.
Hade jag velat bli mer framgångsrik hade jag fått gå en annan väg, men lik förbannat är det mitt eget aktiva val!!!!!
Andra (ofta män) väljer att avstå tid med sin familj, sina barn, strunta i 5 veckors sommarsemester för att kunna arbeta med Sveriges framtid på ett annat sätt.
De visste att det innefattade mer makt och högre betalt och det var deras aktiva val.
Låt oss verka för att alla människor får en dräglig tillvaro oberoende på om vi pratar om en hon, han , hen eller övrigt.
Annars kan vi väl i alla fall i jämställdhetens namn införa en Internationella mansdag där vi kan hedra män för att de kan veckohandla eller ta hand om sina barn trots att de är män.

Jag överlevde!!

I dag är det den 1 februari och det innebär att livet har fått tillbaka sin betydelse.
Nä då, skämt åt sido.
Men det är ju ingen lyckad ide att utesluta saker det visste jag redan, men det gick snabbt att gå ner de där retliga kilona i alla fall.
När pms:en började spöka i kroppen och när fredagskvällen kom efter den första arbetsveckan var det tufft att inte få ta den där livsuppehållande chokladbiten eller det där avkopplande vinglaset.
Men eftersom jag är enveten som en röd gris var det inte ett alternativ att ge upp den här gången heller.
Det är en väldigt tillfredställande känsla när man väl kliver över mållinjen och inser att man fixat det.
Men resten av 2014 är det lagom som gäller, som viktväktare kan man ju äta allt men inte alltid.
Kan låta klyschigt men det är det som gör det hela hållbart för mig.
Får se om det blir till att stoppa i sig något extra i dag när vi får besök av prinsen och lill prinsen till melodifestivalen eller om jag sparar mig till i morgon.
Då ska vi bowla och käka brunch med några vänner, och då vill jag kunna välja och vraka utan dåligt samvete.
Så summa summarum, nyårslöfte ett är avklarat och överlevt, är egentligen mer orolig över att jag kommer stryka med när jag tar tag i löfte 2, springa milen 😁....


-Posted using BlogPress from my iPhone

Jag vet varför det funkar!!!

Oktober 2012 bestämde jag lite snabbt och ganska ogenomtänkt att följa med till ett viktväktarmöte.
Det var ett gäng kompisar som börjat och jag tyckte det lät kul, främst ur social synvinkel.
Jag var ju tjock och tjock är ju fult, eller hur?
Skillnaden på denna viktresa och de tidigare 167 var att denna gången lät jag hjärnan följa med.
Under den här tiden blev min pappa sjukare och sjukare i cancer, en sjukdom som tagit min bästa vän två år tidigare.
Så allt eftersom tiden gick blev det ganska oviktigt för mig att vara snygg i bikini och bli smal för att tilltala andra.
Detta blev min investering i mig själv och i livet.
I maj förra året hade jag tappat den vikt jag behövde för att kunna kalla mig normalviktig, nått en vikt som är hälsosam för mig.
Sen har jag stannat där, och det har aldrig någonsin hänt tidigare.
Dessutom har jag en väldigt stark tro på att jag aldrig kommer låta dessa kilo komma tillbaka på min kropp.
Det vore samma sak som att bjuda in sjukdom och svaghet med öppna armar.
När jag fyller 40 nästa år kommer jag fortfarande ha en sund kropp som är stark och samarbetsvillig.
Så det vinnande konceptet för mig var och är att inse att detta är min resa.
Det är oviktigt om jag i andras ögon är för smal, för tjock, tränar för mycket, tränar för lite, äter för mycket fett eller för lite fett.
Det är det som är så skönt med att vara vuxen, att slippa den osäkerheten, duger man åt alla andra??
Det här är den bästa upplagan av mig och jag mår bra!!!
Hejja livet!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går utför...

Ner dryga kilot sen 1/1-2014 och 4 hg kvar till den magiska 70 kilos gränsen som jag så heligt och dyrt lovat mig själv att aldrig komma över igen, ajja bajja!!
Ska försöka ta mig iväg till gymmet i kväll, det ligger en förkylning på lur men det verkar inte bli något av den.
Igår tog julen slut här hos oss.






Gran, pynt och stjärnor flyttade ut i förrådet och julskinkan blev pastasås.
Var sak har sin tid.
Nu kan man börja längta efter ljuset och värmen igen.
Mini ska döpas, semestern ska planeras, vagnen ska ut och vårstädas, högskolan ska sökas och framförallt ska jag må bra, så jävla bra!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen ledig :-)

Var inne och jobbade igår och drog in några skattekronor till samhället.
Får jag säga det själv var det en alldeles lagom arbetsvecka.
Dag 4 utan allt som är gott är snart slut och det rullar på fint.
Känns inte som någon större uppoffring att avstå godis, snacks fika och alkohol när jag väl bestämt mig.
Det är egentligen lättare att avstå helt än att hitta den där balansen för vad som är lagom.
Vi var på IKEA en sväng förut och där lyckades jag leta upp ett äpple och en clementin när resten av familjen käka korv och glass.
Det finns liksom inga ursäkter egentligen, det går att göra bra val överallt.
I kväll står min absoluta favorit på menyn, TACOS!!
Det är bara så fantastiskt gott och kan göras precis så dyrt eller billigt man vill ur pointssynpunkt.
Och steker man mycket färs "måste" man äta rester dagen efter också *lycka*
Kvällen fortsätts nu i bästa inköpet på länge.
Ett par söta, mjuka, varma druttbyxor i rätt storlek, blir lika förvånad varje gång jag handlar att L inte ens är att tänka på.
Härligt....



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack tomten!!

I julklapp i år fick jag bl.a. tillbaka 2 av de 23 kilo jag gått ner.
Även om det inte är mycket känns det ändå på kläderna och det putar på fel ställe.
Så nu är det hårda bud under januari månad för att komma ner på målvikt igen och så ska jag innan 2014 är slut sprungit en mil åtminstone en gång.
Kommer räkna points samt helt utesluta godis, fika, snacks och alkohol denna månad, känns som det vore skönt att rensa ut all onödig skit man stoppat i sig det sista.
Jag har klarat ett halvår som målviktig nu och det är bara början.
Det är så lätt egentligen....



- Posted using BlogPress from my iPhone