Det blev verklighet tillslut även om jag vacklade många gånger.
När jag fick beskedet att jag inte blivit antagen utan låg som reserv 13 i en väldigt liten urvalsgrupp var lättnaden väldigt stor, jag hade ju bestämt mig för att det inte var värt det.....
Efter 8 svåra år och 7 bedrövelser hade vi äntligen två säkra, fasta inkomster.
Jag skulle komma tillbaka till en likadan arbetssituation som jag har i dag ( stora barngrupper, hög ljudnivå och känslan av att aldrig räcka till) fast med stora skulder som kanske den nya lönen täcker med nöd och näppe.
Den 6:e augusti plingar det till i mailboxen och och hänvisar till ett nytt besked på antagningen.se.
Så när jag ser de gröna bokstäverna som skriker ANTAGEN blir förvirringen total, vad gör jag nu???!!!??
Som jag vändt, vridit, analyserat och diskuterat detta, höll nästan på att bli tokig på kuppen, och kanske några av mina medmänniskor också.
Men jag insåg att detta var precis vad som behövdes just nu och det är förhoppningsvis värt det.
Jag kommer skutta ut från högskolan om 3,5 år med obehagligt mycket studieskulder men har ändå vunnit så mycket mer.
Jag köper mig själv en frihet som jag inte har som barnskötare och kommer att bemötas på ett helt annat sätt av många än jag gör i dag.
Den där breaken som jag suktat efter får jag på köpet och kommer ha fler verktyg för att göra det jag älskar ännu bättre.
Sen att jag får försaka mina underbara kollegor och fantastiska ungar är den stora sorgen, efter 11 år på en och samma arbetsplats är det omöjligt att bara stänga dörren och gå.
Så imorgon klockan 08:00 står lilla jag där med mitt lanteckningsblock bland massa andra nervösa och förväntansfulla studenter i alla möjliga åldrar och det ska bli så fantastiskt kul!!!
Tack för att jag fick den här chansen!!



Posted using BlogPress from my iPhone

Varför firas internationella kvinnodagen??

I går fick jag ett sms av min underbara lillasyster med en bild av en vacker rosenbukett som Centerkvinnorna i ett lätt inavlat samhälle i vårt avlånga land förärat henne.
Som den fina storasyster jag är fick jag ett lättare utbrott.....
Dessa damer tycker alltså att Internationella kvinnodagen är ett lämpligt tillfälle att uppmärksamma att min syster klarar av att driva ett eget och framgångsrikt företag trots att hon är kvinna.
I stället för att stärka en ung tjej gör de henne till ett offer, en av det svagare könet.
Jag köper denna kvinnors dag om det handlar om att belysa att flickor könsstympas, att kvinnor förnekas rösträtt eller utbildning, när foster aborteras för att de inte är pojkar eller i situationer där en kvinnas enda uppgift är att behaga män.
Så länge världen ser ut på det sättet måste det finnas en kamp för att alla människor ska ha samma värde och rättigheter.
Men dra inte in mig, som är född och uppväxt i ett land som Sverige.
Här har vi möjlighet att göra val utifrån våra egna värderingar och intressen.
Att det inte sitter lika många kvinnor som män i partitoppar eller beslutande organ kanske inte enbart beror på att männen har jagat oss därifrån för att de vill ha all makt själva.
Kan det vara så enkelt att många kvinnor ser andra saker som mer värda att prioritera.
Det är kanske inte 70 timmars arbetsvecka som är vägen till lycka?
Kvinnor och män kommer aldrig att fungera på samma sätt, vare sig det handlar om gener eller arv.
Kom för fan inte med något -Grattis på kvinnodagen till mig, jag är inget offer!!
Jag har valt att jobba med Sveriges framtid genom utbildning och jag visste vad jag gav mig in på.
Hade jag velat bli mer framgångsrik hade jag fått gå en annan väg, men lik förbannat är det mitt eget aktiva val!!!!!
Andra (ofta män) väljer att avstå tid med sin familj, sina barn, strunta i 5 veckors sommarsemester för att kunna arbeta med Sveriges framtid på ett annat sätt.
De visste att det innefattade mer makt och högre betalt och det var deras aktiva val.
Låt oss verka för att alla människor får en dräglig tillvaro oberoende på om vi pratar om en hon, han , hen eller övrigt.
Annars kan vi väl i alla fall i jämställdhetens namn införa en Internationella mansdag där vi kan hedra män för att de kan veckohandla eller ta hand om sina barn trots att de är män.

Jag överlevde!!

I dag är det den 1 februari och det innebär att livet har fått tillbaka sin betydelse.
Nä då, skämt åt sido.
Men det är ju ingen lyckad ide att utesluta saker det visste jag redan, men det gick snabbt att gå ner de där retliga kilona i alla fall.
När pms:en började spöka i kroppen och när fredagskvällen kom efter den första arbetsveckan var det tufft att inte få ta den där livsuppehållande chokladbiten eller det där avkopplande vinglaset.
Men eftersom jag är enveten som en röd gris var det inte ett alternativ att ge upp den här gången heller.
Det är en väldigt tillfredställande känsla när man väl kliver över mållinjen och inser att man fixat det.
Men resten av 2014 är det lagom som gäller, som viktväktare kan man ju äta allt men inte alltid.
Kan låta klyschigt men det är det som gör det hela hållbart för mig.
Får se om det blir till att stoppa i sig något extra i dag när vi får besök av prinsen och lill prinsen till melodifestivalen eller om jag sparar mig till i morgon.
Då ska vi bowla och käka brunch med några vänner, och då vill jag kunna välja och vraka utan dåligt samvete.
Så summa summarum, nyårslöfte ett är avklarat och överlevt, är egentligen mer orolig över att jag kommer stryka med när jag tar tag i löfte 2, springa milen 😁....


-Posted using BlogPress from my iPhone

Jag vet varför det funkar!!!

Oktober 2012 bestämde jag lite snabbt och ganska ogenomtänkt att följa med till ett viktväktarmöte.
Det var ett gäng kompisar som börjat och jag tyckte det lät kul, främst ur social synvinkel.
Jag var ju tjock och tjock är ju fult, eller hur?
Skillnaden på denna viktresa och de tidigare 167 var att denna gången lät jag hjärnan följa med.
Under den här tiden blev min pappa sjukare och sjukare i cancer, en sjukdom som tagit min bästa vän två år tidigare.
Så allt eftersom tiden gick blev det ganska oviktigt för mig att vara snygg i bikini och bli smal för att tilltala andra.
Detta blev min investering i mig själv och i livet.
I maj förra året hade jag tappat den vikt jag behövde för att kunna kalla mig normalviktig, nått en vikt som är hälsosam för mig.
Sen har jag stannat där, och det har aldrig någonsin hänt tidigare.
Dessutom har jag en väldigt stark tro på att jag aldrig kommer låta dessa kilo komma tillbaka på min kropp.
Det vore samma sak som att bjuda in sjukdom och svaghet med öppna armar.
När jag fyller 40 nästa år kommer jag fortfarande ha en sund kropp som är stark och samarbetsvillig.
Så det vinnande konceptet för mig var och är att inse att detta är min resa.
Det är oviktigt om jag i andras ögon är för smal, för tjock, tränar för mycket, tränar för lite, äter för mycket fett eller för lite fett.
Det är det som är så skönt med att vara vuxen, att slippa den osäkerheten, duger man åt alla andra??
Det här är den bästa upplagan av mig och jag mår bra!!!
Hejja livet!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det går utför...

Ner dryga kilot sen 1/1-2014 och 4 hg kvar till den magiska 70 kilos gränsen som jag så heligt och dyrt lovat mig själv att aldrig komma över igen, ajja bajja!!
Ska försöka ta mig iväg till gymmet i kväll, det ligger en förkylning på lur men det verkar inte bli något av den.
Igår tog julen slut här hos oss.






Gran, pynt och stjärnor flyttade ut i förrådet och julskinkan blev pastasås.
Var sak har sin tid.
Nu kan man börja längta efter ljuset och värmen igen.
Mini ska döpas, semestern ska planeras, vagnen ska ut och vårstädas, högskolan ska sökas och framförallt ska jag må bra, så jävla bra!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äntligen ledig :-)

Var inne och jobbade igår och drog in några skattekronor till samhället.
Får jag säga det själv var det en alldeles lagom arbetsvecka.
Dag 4 utan allt som är gott är snart slut och det rullar på fint.
Känns inte som någon större uppoffring att avstå godis, snacks fika och alkohol när jag väl bestämt mig.
Det är egentligen lättare att avstå helt än att hitta den där balansen för vad som är lagom.
Vi var på IKEA en sväng förut och där lyckades jag leta upp ett äpple och en clementin när resten av familjen käka korv och glass.
Det finns liksom inga ursäkter egentligen, det går att göra bra val överallt.
I kväll står min absoluta favorit på menyn, TACOS!!
Det är bara så fantastiskt gott och kan göras precis så dyrt eller billigt man vill ur pointssynpunkt.
Och steker man mycket färs "måste" man äta rester dagen efter också *lycka*
Kvällen fortsätts nu i bästa inköpet på länge.
Ett par söta, mjuka, varma druttbyxor i rätt storlek, blir lika förvånad varje gång jag handlar att L inte ens är att tänka på.
Härligt....



- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack tomten!!

I julklapp i år fick jag bl.a. tillbaka 2 av de 23 kilo jag gått ner.
Även om det inte är mycket känns det ändå på kläderna och det putar på fel ställe.
Så nu är det hårda bud under januari månad för att komma ner på målvikt igen och så ska jag innan 2014 är slut sprungit en mil åtminstone en gång.
Kommer räkna points samt helt utesluta godis, fika, snacks och alkohol denna månad, känns som det vore skönt att rensa ut all onödig skit man stoppat i sig det sista.
Jag har klarat ett halvår som målviktig nu och det är bara början.
Det är så lätt egentligen....



- Posted using BlogPress from my iPhone

Såld!!

Vi hade ju den stora äran att träffa en helt ny människa igår och han var verkligen helt perfekt!!
Så kloka, mörka, utforskande ögon som bara riktigt små bäbisar har, en pyttig söt näsa mitt i sitt skrynkliga ansikte och en liten, fin pussmun.
Den nya storebrodern skötte sitt jobb perfekt och frågade flera gånger om han fick pussa och krama sin bror och tog i honom som han var av porslin.

Man kan bara inte se sig mätt på de där små, de är så fulländade.
Och det bästa av allt är att jag ska få äran att vara gudmor till denna lilla människa.
Jag är så otroligt glad och hedrad över att få frågan, jag vet själv att det valet inte är självklart alla gånger.
Hoppas att jag kommer uppfylla de förväntningarna liten och hans föräldrar har....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Yes!!

Det ramlade in ett mail i dag som bekräftar att jag har full behörighet för att söka Förskollärarlinjen inför ht-14.
Det känns underbart att allt det jobbiga i höst ändå betalat sig.
Så nu är det bara en termin kvar att jobba förhoppningsvis, men en sak i taget.
Först ska jag bara vara glad för att jag fixat det första steget.



- Posted using BlogPress from my iPhone

I hemmets lugna (?) vrå.

Nu har vi landat hemma igen efter några hektiska dygn.
11 personer på samma kvadratmetrar kräver sina offer.
Men vi överlevde och åker troligtvis nästa år igen.
Tur att vi känner varandra så väl så vi kan skratta i smyg åt varandras sammanbrott.
Nu ska jag försöka knåpa ihop en matsedel för januari för det är dags att hitta tillbaka till de bra rutinerna.
Dessa naggades lite på nu under årets sista månad, det blev helt enkelt för mycket med allt och som vanligt är det lättast att prioritera bort sig själv.
Så nu ska sockermonstret låsas in någon stans och matlådorna stå skinande på rad när vardagen tar vid!!
Sen ska jag drömma om morgondagen.
Då ska jag få äran att träffa två väldigt, väldigt speciella personer.
En alldeles ny liten rosa människa, och en alldeles underbar, helt ny storebror!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen....

Ännu en dag är till ända och ungarna har hunnit med inte mindre än tre turer till backen.
I morse kom snön och det brunslaskiga fjällandskapet lyser nu vitt som sig bör.
Det är så härligt att komma iväg tillsammans då och då.
Jag minns alla resor jag gjorde med min familj som liten.
Vilka minnen vi skapat, minnen vi kan prata om och skratta åt nu.
Vilken skattkista!!
Den skatten vill jag ge mina ungar, massa äventyr och spännande upplevelser att se tillbaka på.


- Posted using BlogPress from my iPhone

God fortsättning!!

Då var den avklarad, dagen J.
Strax efter jag postat inlägget om barn och magi kom lilla T uppsmygande med gnistrande ögon och verkade lätt besvärad av att hon var tvungen att tömma blåsan innan hon kunde tömma julstrumpan.
Härligt att det funkade ännu ett år, dom växer alldeles för fort helt plötsligt.
I mitt paket från hjärtat låg i år en iPad mini!!
Denna lilla fantastiska skapelse!!
Alldeles för dyr för att jag någonsin skulle få för mig att köpa en själv, så det är tur att min man skämmer bort mig.
Vi köpte en platta vid jul förra året, en Samsung och jag kan bara inte förlika mig med den!!
Jag avskyr den och det är bara barnen som har den som leksak.
Men nu är det skillnad!!
Vi snackar Apple produkt nu, en riktig liten söt padda!!
Det är dyrare grejjer men det är värt dom pengarna.
Har svårt att tro att jag någonsin kommer att välja en android igen.
Så nu har jag fixat min lilla "bäbis" precis som jag vill ha den.
Rosa, rosa och lite rosa, låst för små barnafingrar och bara appar för mig.
Lyxigt.....
Tack habibi 💗





- Posted using BlogPress from my iPhone

När försvinner magin??

Jag sitter ensam i ett mörkt, sovande hus och dricker en kopp kaffe.
Julstjärnorna i fönstren bildar prickar i taket och de små lamporna i julgranen ger bara ett svagt ljus.
Jag tänker på när jag var liten, vilken fantastisk dag julafton var.
I min familj hade vi inte någon julstrumpa utan där smög tomten in på natten och lade ett paket under sängen.
Jag minns så tydligt att man åtskilliga gånger, helt klarvaken hävde sig över sängkanten för att se om paketet låg där.
Oftast gjorde jag måååånga försök innan det efterlängtade äntligen låg där.
Och då hade man sovit färdigt.
Resten av dagen längtade man bara efter olika saker, åka till mormor för att fira med alla kusiner med massa lek, mat och presenter.
Vi tittade på Kalle och på kvällen hämtade vi farmor, som på något sätt i mitt minne alltid varit väldigt gammal.
Vi fick våra drivor med julklappar, alla helt fantastiska och lilla farmor satt och smaskade på sin chokladkartong.
Nu antar jag att detta är minnen från 30 år tillbaka i tiden.
För vid en viss tidpunkt försvinner magin och julafton blir bara julafton på något sätt.
Men jag minns inte när det hände?
Har mina barn förlorat detta eftersom de fortfarande sover, eller är de bara trötta och behöver sova för att de vändt på dygnet under jullovet?
Det måste ju vara något av det absolut sorgligaste i ett barns uppväxt när julafton bara blir julafton?!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Håhå jaja....

Nu är det bara en vecka kvar tills jag är färdig med skolan för denna gången.
Fick ett C i engelskan och det är ungefär som vg i det gamla betygssystemet så det är jag mer än nöjd med!!
Har mailat studievägledaren på Högskolan för att stämma av att allt är komplett när betyget i Naturkunskapen är satt.
Ska bli skönt att koncentrera sig på en sak nu i fortsättningen.
Det är toppenkul att läsa men det är tufft att jobba samtidigt.
Men det är skönt att det är gjort och nu vet jag att takterna sitter i.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Våran Göteborgsweekend.

Denna helgen varje år brukar vi ha en hotellhelg i Götet.
Men i år blev det liksom inte av, tiden bara rusar iväg och det är så mycket annat som ska hinnas med.
Men ungarna har i alla fall sitt årliga pepparkakshusbak hos farmor och farfar i dag.
Detta året var hela barnbarnsskaran med och skapade och de hade haft det så himla mysigt.
Tyvärr så ses de alldeles för sällan fast vi nästan bor grannar, beroende på lite olika omständigheter, så det är så härligt att de ändå kan få träffas på det här sättet, särskilt när de har så roligt ihop.





Jag och mannen har roat oss med att köpa julklappar och lite annat smått och gott man kan tro sig behöva.
Bl.a. blev det glöggmuggar som ska provas ikväll tillsammans med Blossa 2013.





En film blir det nog också som inte behöver passa barnen, bara det är ju lite lyxigt nu för tiden.
Ha en go lördagskväll och var tacksamma för vad ni har!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Supersmarrig pizzasallad!!

Denna pizzasallad är jättegod och inte indränkt i olja som i andra recept. Hämtad från kokaihop.se







- Posted using BlogPress from my iPhone

Hemma UTAN barn!!!

I morgon är det studier som gäller igen.
Det känns så skumt att skicka iväg barnen på morgonen utan att bege sig hemifrån.
Vi har aldrig någonsin lämnat våra barn till barnomsorgen när vi inte jobbat.
Tycker min hemstad har helt galna regler när det gäller ungarnas vistelsetider.
Här betalar man för heltid och det finns människor som absolut inte har några som helt problem att lämna barnen på förskolan dag ut och dag in fast de inte jobbar under dessa timmar.
I grannstaden där jag jobbar lämnar man barnen under arbete/skoltid + restid.
Resten av veckans timmar tar man hand om sina egna barn som man valt att skaffa.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Världsklass.

Lade upp en bild på Instagram nyss och kvittrade lite glatt över mina nya vinglas.
Såna där stora, runda, mjuka, djupa lyxiga rödvinsglas som jag drömt om länge men inte unnat mig.
Nu har jag sådana i alla fall eftersom min vänliga svärmor införskaffade dem åt mig.
Det är väldigt sällan man hör vänliga och svärmor i samma mening har jag reagerat över, de flesta verkar ha mer eller mindre svårt för sina.
Så jag är inte säker på att folk tror på mig när jag säger att min är näst intill perfekt.
Har haft henne i snart 20 år och hon är ett fantastiskt stöd och en trygg punkt.
Hon klampar aldrig in med åsikter om hur jag och mannen sköter vare sig hus, ungar eller ekonomi.
Det är aldrig några problem om man behöver hjälp med något och framför allt har hon ju tagit världens bästa älskling genom livet, det förklarar ju varför han är en sån fantastisk människa.
Så jag har lyckats med något unikt, begåvats med en väl godkänd svärmor!!
Trevlig fredag kväll!!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Skum ekvation.

Efter en tidig tripp till fritids, jobb i 9 timmar, med kort om folk och ingen rast, plocka upp barn i grannkommunen är klockan 17:40 när man kommer hem.
Att då på 20 minuter slänga i sig lite kvarg och några alvedon mot stresshuvudvärken för att sen bege sig till gymmet är inte en självklarhet.
Men rackarns vad kul det är när man väl kommer dit!!
Träffa goa tjejer, prata lite skit, skratta, svettas och bli så där trött och lycklig i kroppen.
Då känns läsa läxor och packa skridskor ganska okej fast kl är över 20 på kvällen.
Framförallt är man betydligt mindre slut än om man kastat sig på soffan när man kommit hem.
Är det inte märkligt egentligen??

Fast nu läser ju jag Naturkunskap och vet att det inte är nåt fel på mig utan min kropp reagerar precis enligt ritningen :-)




- Posted using BlogPress from my iPhone

Våra bonussläktingar.

I dag har vi firat stora T som närmar sig 12 år med stormsteg.
Inte något hembakt så långt ögat kunde nå, och det var så gott ändå.
Som vanligt på den senaste tiden fattades det en besökare, lilla T tänker nog på det ganska mycket vid sådana tillfällen för hon pratar om honom i alla tänkbara sammanhang.
Men vi måste ta oss igenom dessa tillfällen och om det dessutom kan bli trevligt är det en härlig bonus.
På kalaset, förutom den närmsta släkten dök två av våra "bonussläktingar"upp.
Min systers svåger och svägerska som vi har kommit att ha så mycket roligt tillsammans med.
Bl.a. åker vi till fjällen ihop varje år och de känns som de är lika mycket familj som resten av högen.
Lika trevligt är det att träffa mannens brors svåger och svägerska.
De bor tyvärr mycket längre bort men kikar förbi när de är i krokarna och tar en fika och tjötar bort några timmar.
Så vi utökar familjen på bredden, för finns det hjärterum finns det stjärterum!!
Tack för att ni finns :-)



- Posted using BlogPress from my iPhone