Shoppat!

Slutade tisdagen och roade mig största delen av onsdagen med att springa i affärer.
Fick handlat lite till slut men det är minsann inte helt lätt bara för att man är dryga 20 kilo lättare.
Känns väldigt tråkigt att gå ut ur butik efter butik tomhänt eftersom allt jag provar är för stort?!?
Sen är jag väldigt ekonomiskt (läs snål) när det gäller mig själv.
Tycker det är jätteroligt att handla åt andra men har svårt att unna mig.
Blir väl "tvungen" senare i höst när valet står mellan att gå naken eller handla, garderoben är vääääldigt tom!!
Har gjort mig av med de stora kläderna så nu finns ingen återvändo, kilona kan inte komma tillbaka.
Jag har inte räknat pp på 3 veckor nu och vikten står helt stilla.
Så tydligen har jag fått in precis den rutin och det tänket som krävs.
Man kan äta allt men inte alltid, och framförallt inte i för stora portioner.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Livet på en pinne!

Det blev precis så där mysigt som jag hoppats

på igår.

Resan gick till ett Marstrand som tog emot 

oss med värme och strålande solsken.

Tack mamma och syster yster för att ni finns

både i svåra tider och för att dela glädje med!

Mammaledig!!

I morgon är det mammaledigt som gäller.
Nu har jag underhållit barn i två veckor men i morgon är det time out.
En heldag på kusten med mor och syster med fika, go mat och avkoppling.
För en gångs skull ska vi ses utan att springa benen av oss på IKEA eller Ullared, vi bara fortsätter den invanda semesterlunken.
Längtar som ett litet barn dagen före julafton :-)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Aldrig någonsin igen.....

Ligger lite solfrossehuttrig i husvagnen och försöker uppbringa tillräckligt med energi för att orka ta mig till duschen.
Jag har det fantastiskt här på vår vackra västkust med fina barn och min bästa vän.
Vi har solat, fiskat, barnen har badat, vi har käkat grillad egenfångad makrill och bara varit.
Men varje gång livet känns så där fulländat så inser jag att det är det inte.
Jag kommer att ha bra dagar och riktigt bra dagar men fantastiskt kommer det nog aldrig bli igen.
Han är borta och kommer alltid vara det, livet är för alltid annorlunda.
Man kan tro att man har det tungt och tufft, och vissa dagar är man beredd att ge upp.
Men den dagen man förlorar en när och kär inser man att det man en gång trodde var livet i själva verket var en räkmacka....

Han fattas mig....

Guld!!!

Så där ja!!
21,8 kilo lättare och tilltalas nu helst Guldmedlem NussaF.
Och med det börjar den verkliga kampen.
Gå ner i vikt är inte så svårt om man ger sig sjutton på det, men att hålla vikten kräver sin man.
Och den mannen ska jag bli, så det så!!

Om det ändå fanns något man kunde säga....

Tänker på dig hela tiden älskade lilla vän.
Man ska inte behöva vara så ledsen och förtvivlad, det är omänskligt smärtsamt....

Springa för livet.

Tog en löptur i morse innan frukost.
Var väldigt skönt att börja dagen så, och inte ta sig ut på kvällen när man varit i farten i 13 timmar.
Kände skillnaden i kroppen, var mycket starkare och hade mer ork.
Men när jag började vandra iväg i tankarna blev det med ens mycket tyngre i hjärta och själ.
I dag fyller min bästa vän sen tjugo år tillbaka 38 år.
Hon har nu varit en ängel i 3 år och jag tänker fortfarande på henne så gott som dagligen.
Vårt midsommarfirande i år kommer inte se ut som det brukar.
Kommer inte blicka ut över Vänern det sista jag gör i kväll och vara tacksam för livet.
Jag fixar inte det riktigt än, inte i år.
Midsommar är glädje, skratt och min älskade pappa på hans favoritplats på jorden.
Det skulle bli alldeles för uppenbart att han inte är med och jag är inte där än, och kanske aldrig kommer dit heller.

Så i dag sprang jag med lätta steg och med tungt hjärta för livet!!
För att min familj inte ska behöva göra den här resan igen på väldigt, väldigt, väldigt länge!!



- Posted using BlogPress from my iPhone