Sorry kroppen!!

Jag och huvudet vann kampen och den mjuka, goa soffan fick vänta.
Man kan ju tycka att en promenad i riktigt blött grådask är ett tecken på psykisk ohälsa men nope, det är precis tvärt om.
Den timmen är dom ren skär terapi.
Helt ensam med sina egna tankar, om man över huvud taget vill tänka.
Hög trallvänlig musik i lurarna inbjuder till att helt koppla bort vardagen.
Man bara går, och går, och går...
Längtar redan tills jag får ge mig ut i morgon!!