Att känna...

Förutom dom uppenbara känslorna som visar sig när man tvingas säga "Vi ses, även om det kommer dröja länge"till en människa man älskat varje sekund i nästan 38 år innfann sig även andra.
Jag är så lycklig och stolt över att vara dotter till en man som betytt så mycket för så många.
För varje tår som föll så såg jag även något annat.
Detta är människor som också saknar honom.
Som gråter av smärta i vetskapen om att de aldrig kommer att få träffa honom igen.
Alla dessa gåvobrev som aldrig verkade ta slut kommer ifrån vänner och bekanta som valt att hylla hans liv, att visa att hans tid hos oss gjort avtryck.
För varje röd ros som lades i blomhavet på kistan växte även stoltheten i mitt bröst.

"Cirkeln ska slutas det har jag kvar.
Vi ska enas i jorden, jag och min far"



- Posted using BlogPress from my iPhone