Min blogglista

31 oktober 2012

Yeeees!!

Ett litet gulligt minus visade vågen på efter vecka 1.
1,5 kilo närmare bestämt, klart godkänt.
Full fart mot flera minus!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

30 oktober 2012

Domen!!

I morgon är det vägning.
Ska bli så ruskigt spännande att se om det gett resultat.
Denna veckan har jag ätit precis som jag inbillar mig att jag skulle behöva leva resten av mitt liv.
Frukost, lunch, middag och ett par frukter varje dag.
Visst har jag varit hungrig ibland, men det är ju inte farligt att vara det.
Tror att jag ofta äter i förebyggande syfte för att slippa en kurrande mage.
Under helgen har jag unnat mig inom rimliga gränser.
Har ätit god mat, lite vin och till och med godis.
Men i MÅTTLIGA mängder, inte tills allt är slut.
Nu ska jag njuta av ett par clementiner, de är galet goda just nu!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

28 oktober 2012

Detta äter vi v 44.

Måndag: Köttfärssås och spagetti.
Tisdag: Kyckling, ris och sås.
Onsdag: Pytt i panna med ägg.
Torsdag: Hemmagjorda hamburgare, bröd och pommes.
Fredag: Lax, ungsrostade rotsaker och fetacreme.
Lördag: Smörgåstårta
Bakad potatis och räkröra.
Söndag: Kinakyckling med sting och äggnudlar.



- Posted using BlogPress from my iPhone

27 oktober 2012

Tror det när jag ser det!

Har nu räknat propoints i 4 dagar och förstår inte hur detta ska gå ihop??
Jag äter precis som vanligt, dricker precis som vanligt och gottar mig nästan precis som vanligt.
Har inte heller rört mig mer än precis som vanligt.
Kommer det där utlovade minuset visa sig på vägen när jag ställer mig där på onsdag kommer jag bli väldigt förvånad.
Men ingen är gladare än jag i så fall, har en tacokväll med rödvin och Riesen framför mig, och det kan jag lätt vänja mig vid!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

24 oktober 2012

Så där ja...

Vaknar och går och lägger mig som en Viktväktare!!!
Psyket påminner hela tiden om vad gott det vore att småäta lite, men eftersom ingen annan i det här huset lyssnar på mig behöver väl inte jag göra det heller.
Full fart mot helgen och 49 pp:s veckobonus.
Riesen, det är snart du och jag igen.
Känns så skönt att inget är förbjudet.


Dags för lite kvällslektyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

22 oktober 2012

It's a fact.

I dag sluts cirkeln och ganska exakt 10 år senare är jag tillbaka på fucking ruta ett.
Börjar bli så extremt gammal nu att jag får se förbi fåfängan och fundera på slitaget man utsätter den kropp man ska använda i 60 år till för.
Så vv, here i come!!
Tyvärr kommer jag inte susa in på nån målvikt efter 16.5 kg denna gång, 10 års jojobantning går ju inte omärkt förbi.
Och Virre, jag vet, jag är hopplös....




- Posted using BlogPress from my iPhone

21 oktober 2012

Vecka 43

Måndag: Korv stroganof med ris.
Tisdag: Panerad torsk, potatismos och gurkmajonäs.
Onsdag: Spagetti Carbonara.
Torsdag: Fläsk, potatis,bruna bönor/sås.
Fredag: Kycklingwook.
Lördag: Pannkakor efter marknaden och tacos till kvällen.
Söndag: Då serveras kocken Pizza som tack för att maten stått på bordet hela veckan!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

20 oktober 2012

Precis så är det!!

Läste en blogg igår, önskar att jag inte hade behövt göra det.
I alla fall inte just det inlägget som detta handlar om.
Bloggen tillhör en tjej jag inte alls känner och har bara träffat hennes familj någon gång genom gemensamma bekanta.
Hennes pappa var till för ett par veckor sedan bara en vanlig, frisk pappa.
Nu väntar en stor operation för att avlägsna en hjärntumör.
Så "spot on" berättar hon att fram till detta hände trodde hon sig haft en tuff höst...
Precis så är det ju.
Innan något sådant händer tycker man att grejer i vardagen, varav en del faktiskt kan prioriteras bort, gör att man lätt kan kvalificera in som offer.
Men så här i efterhand kan man nästan bli arg på sig själv!
Vadå ostädad toalett eller packa en gympapåse på 3 minuter.
Barn som bråkar och skriker, tack gode Gud att de kan det.
Jag är naturligtvis fortfarande trött som en gris på fredagskväll efter att ha jobbat en hel vecka men känner att man får sätta saker i sitt rätta perspektiv i bland.
Vi måste dra ner på alla måsten, vissa dagar finns orken och energin där.
Riktiga vänner förstår varför man inte orkar höra av sig.
Det finns så extremt få saker i livet som faktiskt spelar roll.




- Posted using BlogPress from my iPhone

19 oktober 2012

INVANDRARNA

(Bosse Parnevik)

En kommer hit för att fly från nöden En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kommer hit för att gifta sig med kungen
Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar mest är dem snälla, andra är skurkar en del är ärliga, andra skumma
en del genier, andra är dumma
Mest är dem fredliga, andra vill slåss Med andra ord: Dem är som oss! Med fel och brister, tuffa och mjuka Fast inte lika avundsjuka.
Vissa är färgade, andra är arier Som köper sin bruna färg i solarier vissa är svarta, andra gula vissa är vackra, andra fula.
Men fast dem ibland av annan färg è Är dem precis som vi i Sverige och när dem vill jobba här är tacket "ni får inte jobba än för facket"
En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga " we shall overcome" och inte kan "rulla di rulla " som vi Och dom blir sällan fulla som vi
en del har andra gudar än vi.
En del söker lugnet i stället för bråket det enda vi svenskar kan bättre är språket det sägs att vi stammar från Adam & Eva Som inte var svenskar - men ja må dem leva.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Att ta saker för givet.

Ska strax packa in lilla familjen i bilen för en fem minuters bilfärd till svärföräldrarna för en spontan räkkväll.
Mina föräldrar finns 40 minuter bort och likaså min syster och hennes familj.
När mina barn fyller år kommer släkt och vänner för att fira och se till att de får en minnesvärd dag.
När orken och energin infinner sig kan vi ha goa lördagskvällar tillsammans med vänner över en bit god mat och vin.
Allt detta tar man för givet, det är ju så vårt sociala nätverk ser ut.
Men tänk vad många som är helt ensamma här i kalla Norden och har resten av sin stora bullriga familj kvar i ett land långt, långt bort.
Jag tror inte man kan fatta sorgen i att inte få dela dessa tillfällen med någon.
Att sitta ensam med ett litet barn och en tårta i sin lägenhet och försöka få den dagen speciell och fantastiskt minnesvärd.
När man kommer till förskolan med en påse full med godsaker, fina kläder och en tårta i famnen för att äntligen få fira med skratt, sång och glädje.
Då är det inte långt till tårarna....


- Posted using BlogPress from my iPhone

18 oktober 2012

Spenatsoppa.

Det man inte har i huvudet får man ha i bloggen.
Och med lite tur har ju någon mer än jag glädje av recepten.

500 g spenat
5 dl vatten
5 dl grädde
2 tärningar grönsaksbuljong
1 msk smör
1-2 äggulor

Tina spenaten i lite av vattnet.
Häll över resten av vattnet, smör, lägg i buljongen och låt småkoka.
Häll över grädden, koka upp och smaka av med kryddor.
Ta av grytan och red soppan med äggula. Koka inte efter ägget/äggen gått i.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Think pink!!

Min man är ju inte bara fantastisk rent allmänt utan är även grym på betestillverkning.
Hans bidrag till Cancerfonden hamnar hos Älskade Anna ❤
Dessa egentillverkade beten auktionerar han ut och pengarna går oavkortat till en kär väns fond.
500:- styck ligger buden på men med några veckor kvar så hoppas jag på att det ska bli ännu mer.

14 oktober 2012

Plötsligt händer det!!

I går var dagen då både Facebook och diabetes ledde till något positivt!
Har i flera år haft en tjej som jag träffat på något diabetesforum som en slags livlina i vardagen.
Hon har bara varit ett glatt ansikte bland mina meddelanden på fb men ändå en sån klippa.
Det är så skönt att bara slänga iväg en fråga, reflektion eller bara få ett sammanbrott och sedan få ett svar från någon som vet precis hur det är.
Diabetes är i Sverige ingen dödlig sjukdom men dock ett kroniskt tillstånd som kräver så mycket för att barnen ska få ett drägligt vuxenliv.
Det var i samband med ett av många panikmeddelande över situationen i skolan som vi bestämde att det är nog läge att ses.
Dels för att vi vuxna ska få prata av oss men framförallt så går det två 11 åriga tjejer 8-9 mil ifrån varandra och känner sig ensammast i världen.
Så igår blev det Mc Donalds dejt och passande nog hade diabetesföreningen abonnerat badhuset.
Så där bland alla plåstriga magar och pipande bs mätare fick vi ett litet smakprov av denna härliga familj med helt underbara, pigga levnadsglada ungar.
En riktig fullträff!!
Samma fråga dök upp i båda bilarna på hemvägen:
-När ska vi träffas igen?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Vecka 42.

Måndag: Kyckligklubbor med grillsås.
Tisdag: Spagetti och köttfärssås.
Onsdag: Korv, bröd och västkustsallad.
Torsdag: Spenatsoppa med ägg/ärtsoppa.
Fredag: Bacongratäng.
Lördag: Lax, mos och hummersås i ugn.
Söndag: Herrgårdskyckling med ris.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalasgod fläskpannkaka.

Smet:
4 ägg
7,5 dl mjölk
0,6 tsk salt
3,25 dl mjöl.

Strimla 500g stekfläsk och låt detta stekas tillsammans med lite smör i en långpanna i 225 grader.
Häll sedan över smeten och grädda i ca 25 minuter.



- Posted using BlogPress from my iPhone

10 oktober 2012

Kör hem mig!!

Åh vad jag längtar hem!
Vill städa och ta hand om tvätten jätte, jätte fort!!
Sen vill jag göra mig en stor mugg kaffe och ägna mig åt en helt hopplöst onödig sysselsättning....



- Posted using BlogPress from my iPhone

7 oktober 2012

Vecka 41.

Måndag: Baconlindad kycklingfilé med ris och sås.
Tisdag: Köttbullar, potatis och kantarellsås.
Onsdag: Pytt i panna med stekt ägg.
Torsdag: Fiskpudding, potatis och smält smör.
Fredag: Renskavsgryta med vitlöksmos.
Lördag: Kycklingklubbor och potatisgratäng.
Söndag: Fläskpannkaka med lingonsylt.




Vilken dag!!

Minus: Panikmycket folk (26 000 pers), aldeles för mycket bilåkande, osannolika 2 timmar och 45 minuter i kassakö och så en ordentlig störtskur rakt ner i vagnen på väg till bilen som var parkerad längst bort.

Plus: Köpte kläder till mig själv (!!!), hittade en hel del andra spännande saker, vi behövde inte slåss om de fem lediga platserna i parkeringshuset, vi var i tid så vi slapp stå i kön för att komma in, kommer spara massa pengar på att aldrig åka dit igen.
Men framförallt var ju sällskapet helt fantastiskt, love you tjejer.
Men nästa gång blir det spa!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

5 oktober 2012

Snälla någon förklara!!

Titt som tätt stöter man på uttalanden som bottnar i att har man problem med en medmänniska beror detta inte på att de agerat, i det egna tyckandet, helt galet utan att man tydligen är avundsjuk på att de lever det perfekta livet.
Nu är jag ju snart 40 år och kan börja med att konstatera att ingen lever det ultimata livet.
Sen har jag ju vansinnigt svårt att tro att om man ogillar mig så skulle det bero på att man skulle vilja ta min plats bland tvätt, disk och läxor??
Krasst sett så kan man inte älska alla, och det finns ju egentligen ingen bra orsak till varför man skulle göra det.
Men att tro att det skulle bero på avundsjuka istället för att man har olika åsikter är ju högst otroligt.
Eller??



- Posted using BlogPress from my iPhone

4 oktober 2012

Döden, döden, döden...

Här sitter jag, ensam i ett stort tomt hus.
Vad passar då bättre än att ta en kopp kaffe och konfrontera döden.
Du som tror att jag tänker ta livet av mig kan sluta le nu, för det var inte riktig så jag menade.
Döden är verkligen min stora skräck här i livet, och jag är i princip rädd för allt.
Jag blir som en femåring när jag väl tillåter mig själv snudda vid tanken att inte finnas längre.
Kommer allt bli svart, för alltid? Kommer jag aldrig mer att leva igen?  Varför lever man så kort stund när man ska vara död så länge?
Så nu har jag hängt upp mig på de här klyshorna som finns runt oss "Lev som varje dag vore den sista", "Fyll inte livet med dagar utan dagarna med liv"....osv.
Tänk om jag skulle fungera så, då skulle jag ju gå i ett enda stort moln av ångest.
Åh, i dag är min sista dag i livet, inte fan skulle jag åka karusell, käka choklad, ha massa sex och berätta vad viktiga all människor är för mig.
Nej, jag skulle ju grotta ner mig och med magont och hulkande gråt vänta på att det där stora tomma skulle komma och ta mig.
Även om jag förstår att tanken bakom orden är god.
Men så sprang jag på en liten längre variant:


Det är väl mer där någonstans jag hamnar.
Eftersom jag är så ofantligt rädd för att leva i princip har jag fått uppfinna en egen överlevnadssrategi, egentligen finns det väl en fågel med väldigt lång hals som redan annamat detta och eventuellt även har patent på det.
Jag har insett( tyvärr lite för sent i livet) att ta ut negativa saker i förskott själ så himla mycket energi och tar bort så mycket som skulle kunnat vara roligt.
Det finns ingen bra anledning att gå och älta saker i förväg för smärtan, sorgen, det jobbiga man har framför sig kommer ju att inträffa en dag.
Att då låta det uppta din tanke och ditt liv innan gör ju att du måste genomlida detta mer än en gång.
Detta kan säkert uppfattas både som modigt, coolt men även som väldigt känslokallt.
Men ibland vill jag bara inte prata om det!!
Syns det inte så finns det inte!!
Den dagen jag måste deala med det så gör jag det!!
Är det nu så att jag sårar någon i min direkta närhet genom att agera på detta sätt så hoppas jag och tror att ni innerst inne vet att det inte beror på att jag inte känner eller bryr mig.
När man under en period på över tio år gång på gång hamnar i situationer som gör så ont att man bara vill slita hjärtat ur kroppen aktar man sig för att hamna där innan det är absolut nödvändigt.

Fan att det ska vara så krångligt att leva.......