Peakar!

Har för tillfället ett rejäl peak i min bitterfittighet vill jag bara berätta så känsliga läsare har en chans att byta blogg!!
Jag väljer att utelämna orsaken till detta inlägget pga av att det även involverar andra människor som inte är intresserade av att synas här.

Man hör ju jämt och ständigt att ingen får mer prövningar i livet än de är menade att klara av.
Men då kommer det ju lite följdfrågor på det:
* Vem bestämmer om man ska klara mycket eller lite?
* Vilka är det som "slipper undan"?
* Vad har man gjort för att hamna i det övre skiktet, de som ska klara av mest?
* Hur vet man liksom att man är klar, när har man fått det som var menat att komma?
* Kan det bli någon slags felkalkyl mellan vaven så att någon faktiskt får liiiite, liiiite mer än man skulle klara av?
* Skulle det någon gång gå och lösa så att man kanske inte måste få allt som man klarar av utan kan komma undan med hälften?
* Varför bestämdes det så här från första början? Kunde ingen bara ha spikat att livet funkar minst lika fint glidande på en räkmacka?

Frågor på det?

Ska tillbringa början av helgen med syrran och hennes killar.
Käka gott, dricka några cider och svimma i en sirapsseg hög i soffan.
Är så oändligt tacksam att jag får ha min familj nära, särskillt när det är tufft.
Irriterar mig så till den milda grad på allla som vet hur man ska lösa det här med arbetslöshet nu när det inte byggs några bilar under bron längre.
Man ska ju flytta till Norrbotten och jobba i gruvor, eller tillbringa sina dagar på en oljerigg fixandes ännu mer pengar åt våra rika grannar!!
Självklart!
Det är väl inga problem med att säga upp sig från sitt fasta jobb, slita upp ungarna från skolan och bort från deras vänner, för att sätta sig i ett nytt samhälle helt utan något som helst socialt nätverk.
Tackar för förslaget men väljer nog att stanna här ett tag till.....

Känns bekant...

Tar en kaffe, firar in sportlovet och kollar campingutbudet.
Samtidigt ska jag försöka att lådsas att livet faktiskt är så enkelt och inte fult och orättvist!!!!




- Posted using BlogPress from my iPhone

Detta äter vi v 8.

Måndag: Lunch: Pizza
Middag: Köttfärssås med pasta.
Tisdag:Lunch: Pytt i panna
Middag: Hemlagade fiskpinnar, potatismos och gurkgojs ( 2dl creme fraish, 3 msk gräslök, 3 msk bostongurka, 1/2 tsk senap, salt och vitpeppar)
Onsdag: Korv stroganoff och ris.
Torsdag: Italiensk köttsoppa med ostmacka.
Fredag: Lunch: Pannkakor med grädde och jordgubbssylt
Middag: Eftersom endast det bästa är gott nog åt Asparna planeras denna måltid fortfarande.
Förslag någon??
Lördag: Helldens renskavs/västerbottenaj.
Söndag: Kotletter, potatis, morot och gräddsås.

Mumsiga frukostfrallor.

Var sugen på nått lite extra gott i morse så det fick bli nybakat bröd.
Det var så super enkelt, bullarna jäste medan jag röjde upp efter gårdagens tacobaluns med svärföräldrarna och kusin V.
Under tiden de sedan gräddades hann jag precis duka och fixa två koppar Tassimo.

Snabba frukostfrallor.

10 st.

25 gram smör
Ca 40 gram jäst
1/2 msk socker
1/4 msk salt
2,5 dl vatten
3 dl dinkelmjöl
3 dl vetemjöl
En näve solroskärnor.

Smält smör och blanda med vatten och värm till 37 grader ( 40 om ni använder torrjäst som jag gjorde)
Rör ut jästen i vätskan och tillsätt resten av ingridienserna.
Knåda till en bra deg och dela i 10 delar.
Rulla till bullar och låt jäsa under duk på bakplåt i 15 minuter.
Gräddas sedan i 7 minuter i 250 grader.

 Vi gjord sedan en fuskversion av klengås, smör och riven ost på det varma brödet. Mumma!!

Skänk tio kronor.

På Facebook finns möjlighet att se till att 10 kronor skänks till forskning bara genom att du avger ett löfte.
Mitt förslag är självklart att du lovar att äta mindre godis så Diabetesfonden får mer pengar för att kunna utrota denna vidriga sjukdom!!

"Saft och bulleblogg.."

Ibland kan det gå ganska länge innan bloggen uppdateras.
Särskillt på veckorna när det går för runt och jag inte har riktigt tiden att sitta ner.
Min stora skräck är nämligen att jag ska känna att mitt namn står på en "Saft och bulleblogg"!!
En väldigt intelligent blondin som jag har förmånen att känna myntade det uttrycket och jag är lite rädd att hamna i det facket.
Enkelt beskrivet är det väl när man använder bloggen mer som en dagbok och radar upp vardagshändelse, efter vardagshändelse.
Naturligtvis ska man ju yppa precis det man själv känner för men det är inte målet med mitt skrivande.
Jag är långt ifrån så vältalig och analyserande som författarna till många andra bloggar jag läser är.
Men vill ändå hitta små saker som känns viktiga för mig och berätta om.
Och känner någon att de inte hittat den röda tråden så är det helt korrekt.
Allt är bara ett virrigt kaos, precis som mitt liv och min vardag.

Galet god morotskaka.

Hela mitt hus ser ut som ett bombat horhus, men jag tänker ta en fika och fortsätta slappa, så det så!!
Men först måste jag dela med mig av receptet på den godaste morotskaka jag någonsin ätit!!



Kaka
4 ägg
4 dl socker
200 gram smält smör
6 dl rivna morötter
4 dl mjöl
2 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma



Frosting
200 gram Philadelphiaost
150 gram rumsvarmt smör
3 dl florsocker
3 tsk vaniljsocker

Smält smöret och låt svalna.
Vispa ägg och socker fluffigt och blanda de torra ingredienserna i en separat bunke.
Rör samman samtliga ingredienser.
Grädda i en smörad och bröad långpanna i 175 grader, 15 minuter.
Blanda ihop frostingen med elvip och bred ut över den svalnade kakan.
Njuuuut!!!







- Posted using BlogPress from my iPhone

Alla hjärtans dag....

Lagom till förmiddagskaffet låg det där, sms:et från mannen. En liten hälsning som värmer.
När jag kom hem var min lilla magsjuka dotter ompysslad av sin pappa och även i natt var han uppe och tömde hinken med orden-Ligg kvar, du ska ju upp i morgon.
Maten stog på bordet, i dag blev det kycklingsallad.
Så ser varje dag ut och alla dagar är alla hjärtans dag när man är lever ihop med sin bästa vän.
Redan innan vi gifte oss hade vi klarat av det där med nöd och lust och visste att varje dag inte är ett rosa skimmer.
Det är en otrolig trygget att veta att han finns där, brevid mig när jag är glad, ledsen, uppgiven, sprudlande och bara alldeles vardagstråkig.

Naturligtvis blir det alla hjärtas dag firande här ändå.
Tjejerna vet ju vad det är för dag, vem missar det?

Nu kommer det nog höjas ögonbryn och rynkas näsor och tänkas att det här inlägget skriver hon enbart för att hon inte fått någon choklad eller rosor.
Men efter 17 år med den mannen hoppas man inte längre utan blir bara extra glad vid dom tillfällena han blixtrar till.

Till slut så....

Vaknade när galningen jag gift mig med gick upp 7.15 på en söndag.
Kände att det var en alldeles utmärkt dag för att baka.
Men som vanligt är det ett gäng saker som måste betas av först så klockan hann bli närmare 18 innan jag fick en stund över.
Kanelbullarna får således vänta, fick bli något snabbt och lätt.
Kärleksmumsmuffins, kan väl passa bra med alla hjärtans dag i antågande.

Detta äter vi v 7.

Måndag: Hamburgare med bröd och pommes.
Tisdag: Pastasallad med kyckling.
Onsdag: Laxfärsbiffar, potatis och räkröra.
Torsdag: Spenatsoppa/ärtsoppa med ostknäcke.
Fredag: Gyros, klyftpotatis och tzatziki.
Lördag: Tacos och kycklingfajitas.
Söndag: Pizza med pizzasallad.

Behöver lite hjälp, vilka är det nu igen som har rätt att leva?

Antar att ingen missat att en känd skandalomsusad skådespelerska/sångerska gått ur tiden i natt.
Tydligen är det mer eller mindre rätt åt henne eftersom hon "valt" att missbruka narkotika.

Tänker då på alla som lever i en relation med en missbrukare av något slag.
Har som tur är aldrig upplevt detta på nära håll och har lite svårt att förstå hur man kan välja spriten framför sina barn tex.
Men så ser ju trots allt verkligheten ut i dag.
Vi gör väl alla val här i livet som vi är mer eller mindre stolta över.

Utan att för all del vilja rättfärdiga detta på något sätt så vet jag att det finns barn som lever med alkoholiserade föräldrar eller som använder någon annan substans för att ta sig genom livet.
För dessa ungar är det ju fortfarande deras älskade mamma eller pappa.
Den kärleken kan vi ju inte förminska?
Ett liv är väl alltid ett liv och dom som blir kvar tvingas att leva med samma sorg och saknad som vilken sketen medelsvensson som helt.

Får Krokodiljägaren Steve Irwin skylla sig själv??
Kan Göran Kropp skylla sig själv??
Ska Ayrton Senna skylla sig själv??

Är det meningen att man ska anpassa sig??

Somnade på soffan innan 22 igår iförd underställ, one piece, raggsockar och duntäcke.
Totalt genomfrusen!!

Så jag undrar en liten grej bara....
Jag och mannen har levt nästan exakt lika länge i precis samma klimat.
Borde man inte ha anpassat sig till förhållandena då?

Jag hatar, verkligen hatar att frysa.
Får panik!!
Man kan liksom bara klä på sig till en viss gräns, sen kan du inget mer göra, än att bli kallare och kallare.
Min kropp mår bäst i ca 25 plusgrader, molnfri himmel, och en liten svag bris.
Har knappt upplevt känslan av att det kan bli för varmt.


Mannen däremot får fullkomligt spel när kvicksilvret visar över 20 plusgrader.
Då stänger han in sig och kan inte röra sig.
Stranden är inte att tänka sig, om det inte finns nån skugga att sätta sig i.
Nej, 10-15 grader kallt ska det va!
8 timmar på en is väntande på att något skall hända.





Ibland när vi på skoj pratar om att flytta ser jag ju mig och familjen på en strand i Thailand, och var han ser oss klarar jag inte ens av att fantisera om.

Kanske tur än då att vi bor just i landet lagom trots allt.


Posted using BlogPress from my iPhone

Isfiske!

Efter simskolan i dag blev det en snabb korv och bröd lunch innan vi packade in oss i bilen för en tur till sjön.



Lilla T som alltid ska ha så bråttom och får panik om saker inte händer direkt fick sitt hål först.

Stora T har inte så bråttom och defenitivt inget tålamod heller hade tröttnat nästan samtidigt som hon fått hålet isfritt.

Pappan spenderade första halvtimmen med att serva trasslade spön...

Och borra nya hål.

Jag som inte fattar det där med att flytta runt fick napp efter ca 30 sekunder, släppte tillbaka en liten söt Abborre och thats it.....

Tjejerna blev till sist sams efter att ha bråkat om var någon stans på en gigantisk jäkla is det var okej för den andre att sätta sina fötter.

Så lagom tills jag var blå av köld hade de hur kul som helst.

Och pappan ja, han skulle ju baaaaara fiska i 10 minuter till...

Väl hemma efter att ha skalat av absolut yttersta lagret av kläderna väntade French Coffe och varm choklad med grädde.

En lagom tur, tycker om snö och är gärna ute.

Men att stå still på samma fläck fixar jag inte trots aldeles för många kilo underhudsfett.

I morgon kan mannen få sitta där precis hur länge han vill, då hittar jag och ungarna på något varmare!!

Se där ja...

Mopsade ju upp mig för nån vecka sen och berättade hur modig man måste vara för att bo på landet.
Efter dagens simskolebesök i stan får jag väl ta tillbaka det...

Obetald övertid.

Brukar försöka slå ner röven i soffan senast 20.00, eller strax efter....
Då borde man ju ha hunnit allt som ska göras på en dag tycke man.
Men ändå är den nån liten jävla gympapåse som ska packas, nån attans matlåda som ska förberedas, en helvetes maskin tvätt som ska hängas.
Hur mycket kan det finnas att göra egentligen?
Borde det inte rent tekniskt ta slut på grejer att stoppa i händerna tillslut??

Nu ska jag i alla fall lådsas att jag inte är halvdöd, att det ligger tre maskiners ren tvätt och ropar på att bli vikt, eller att jag heter "mamma".
Ska smaska i mig en apelsin och arbeta mig mot en renbäddad säng.....ska bara hänga tvätten först.


Detta äter vi v 6.

Måndag: Köttfärssås och bandspagetti.
Tisdag: Köttbullar, makaroner och brunsås (Vet att det är tredje veckan i rad, men den har blivit ersatt varje gång, undrar just varför....)
Onsdag: Kyckling och nudelsoppa med nybakat bröd.
Torsdag: Maries fiskpudding, potatis och smält smör.
Fredag: Fläsk, potatis och bruna bönor.
Lördag: Lunch: Halv special.
Middag: Älgfärsbiffar, vitlöksmos och kantarellsås.
Söndag: Makaronilåda, vitkålssallad och lingon.

Fan vad dumt!!

Nu börjar ångesten över att jag inte städade igår komma över mig, kändes som en så skön ide just då!

Nu vankas frukost, hämta barn hos farmor, simskola, mc Donalds, köpa benskydd, handla mat, laga mat och sen bjuda en dammallergiker på ett ej beprövat tai recept.
Hur jag än vänder på det så verkar det som städningen måste in där nån stans.
Upp och hoppa.....

Frukost.

Mumma..

Äntligen fredag....igen.

Ligger kvar i sängen och lyssnar på när mannen skickar kottarna till skolan.

Tydliga förmaningar om vad som gäller ang kläder när det är 14 grader kallt.

Båda håller med och lovar att vantar, mössor och termobyxor inte är några problem.

Senast igår upplyste Tweenien mig om att hon var den enda i skolan med termobyxor och jag således den elakaste mamman som överhuvud taget existerade.

Får nog se över bad cop-good cop systemet lite, verkar inte fungera riktigt tillfredsställande.

Nu ska jag se om jag vågar mig upp och fixa kaffe och frallor, känns lite kallt om nosen i dag.

Skickat från min iPhone

Ytterligare en dag närmare pensionen...

Äntligen utplanad i soffan framför "Halv åtta hos mig". Har tillbringat eftermiddagen/kvällen tillsammans med tjejerna. Dom har börjat spela fotboll och det är så härligt att se barnen högröda, svettiga och jätteglada.
Hoppas de känner att det är deras grej, vill så gärna att de har någon vettig fritidsaktivitet.




- Posted using BlogPress from my iPhone