För nio år sedan i dag skrevs jag in på antenatalen för ingångsättning.
Tio månader och en dag efter vår första dotter fötts.
Tio månader och en dag av vånda, tårar och en väl dold övertygelse om att inte heller denna gång få hålla ett varmt skrikande barn i mina armar.
Lilla I somnde in i min mage efter knappt 3/4 av den tid hon egentligen skulle varit kvar.
När jag efter att ha fått beskedet om att bm inte hittat något hjärtljud mötte upp kärleken på sjukhuset var jag fortfarande säker på att vår skatt mådde bra.
Vi hade ju varit på förlossningen bara någon dag tidigare och fått till oss att vi inte behövde vara oroliga över uteblivna fosterrörelser, visst såg vi väl att det lilla hjärtat slog?
Men den här gången, måndag den 15 januari 2001 visade ultraljudet nogot helt annat.
Vår lilla bäbis levde inte längre.
Där satt vi sen i ett mörkt undersökningsrum på förlossningen med vetskapen om att vi inte skulle få med oss något barn härifrån.
Följande dagar och timmar är ett töcken, lilla I blev sekundär för sjukvårdpersonalen, nu var det viktiga att få ner mitt skyhöga blodtryck.
Torsdag den 18 januari, när morgonen nästan fortfarande var natt föddes hon.
Efter all stark smärtlindring är inte detta heller så tydligt, de ville ju inte att jag skulle ha ont i onödan.
Men förlossningssmärta är inget mot den smärtan som sitter i hjärtat när något sånt här händer, och mot den hjälper inte all smärtlindring i världen.
Vi fick ha henne hos oss så länge vi ville och jag minns mest hennes pyttelilla hand som fick plats på min pekfingerspets, hennes lilla, lilla öra som syntes där hon låg på sidan i sin balja och såg ut som hon sov.
Vi fick stort stöd av sjukhusprästen, en lung finsk kvinna som ordnade så vi fick en stund med henne i sjukhuskapellet.
Där fick vi säga hej då till henne, jag och hennes pappa.
Varje år tänder vi ett ljus för henne i minneslunden på allhelgona.
Vi och hennes småsyskon.
Flickorna funderar mycket på henne just då och fantiserar om hur det skulle varit om hon fanns kvar och vem som skulle vara stora syster repektive lillasyster till vem.
Och jag tänker också ofta på detta.
Hur skulle vårt liv sett ut om hon fått stanna kvar?
Vi skulle forfarande antagligen bara haft två barn.
Hade någon av de tjejer vi har nu funnits, eller hade det varit en annan liten människa?
Vem hade vi inte fått fördelen att ha hos oss och älska?
Finns det en redan färdig plan för hur våra liv ska se ut?
19 november 2010
5 november 2010
I need a reztart!!!
Vore perfekt att ha på lager och bara plocka med NÄR träningslusten slår till igen....
30 september 2010
Summa sumarum....
Träningen för september är nu avslutad, kom igång sent men är nöjd med 10 tillfällen.
Och det bästa är att nästa månad blir det ännu fler!!!
Konstaterade förut med svetten sprutande att jag har inte tränat kontinueligt på 20 år, då måste det väl fan vara mer än dax nu!!!!
Och det bästa är att nästa månad blir det ännu fler!!!
- 30/9 Gym 3x20 min
- 28/9 Gym 2x30 min
- 26/9 Gym 3x20 min
- 25/9 Simning 1200m (40 min)
- 23/9 Gym 3x20 min
- 22/9 Gym 3x20 min
- 19/9 Promenad/skogen 2 tim
- 18/9 Simning 1000 m (30 min)
- 16/9 Gym 3x20 min
Konstaterade förut med svetten sprutande att jag har inte tränat kontinueligt på 20 år, då måste det väl fan vara mer än dax nu!!!!
28 september 2010
Belöningar, tvätt och mat....
Äntligen har jag lyckats få på en maskin med mina träningskläder, det ekade nästan tomt i garderoben i dag.
Kände mig verkligen som stålmannen när jag var färdig på gymmet i dag, hade lätt kunnat köra en halvtimme till om det inte vore för att jag var tvungen att hämta kottarna.
Men efter middagslagande och till slut dusch så känner jag mig ungefär lika stark som en mus....
Har ni ett färdigt mål med er träning, vet ni vart ni vill?
Belönar ni er stegvis på vägen?
Jag har laddat upp med två par Björn Borg trosor som jag suktat efter länge men ansett vara för dyra.
Men när ska dom bli "mina"?
Hade först tänkt att första paret skulle användas efter att ha klarat 30 min på löpbandet men efter att tänkt ett varv till anser jag det inte vara riktigt realistiskt...
Lutar åt att de får ligga i ryggsäcken tills jag klarat en kilometer....
Slutligen , nån som kan tipsa om bra mat att äta efter träningen som i mitt fall oftast ligger på sen eftermiddag/kväll.
Börjar så smått tröttna på hallon, keso och ägg nu!!!!!!!!!
Kände mig verkligen som stålmannen när jag var färdig på gymmet i dag, hade lätt kunnat köra en halvtimme till om det inte vore för att jag var tvungen att hämta kottarna.
Men efter middagslagande och till slut dusch så känner jag mig ungefär lika stark som en mus....
Har ni ett färdigt mål med er träning, vet ni vart ni vill?
Belönar ni er stegvis på vägen?
Jag har laddat upp med två par Björn Borg trosor som jag suktat efter länge men ansett vara för dyra.
Men när ska dom bli "mina"?
Hade först tänkt att första paret skulle användas efter att ha klarat 30 min på löpbandet men efter att tänkt ett varv till anser jag det inte vara riktigt realistiskt...
Slutligen , nån som kan tipsa om bra mat att äta efter träningen som i mitt fall oftast ligger på sen eftermiddag/kväll.
Börjar så smått tröttna på hallon, keso och ägg nu!!!!!!!!!
25 september 2010
Jag har imponerat!!!
Kom till gymmet samtidigt som mina barns lärare här om dagen och gick därifrån ungefär samtidigt också.
Hon sa att hon var imponerad av MIG, att hon inte förstod hur jag orkade köra så hårt.
Tänk, även om hon är den enda människan i världen som tycker det så gjorde det mig så stolt!
Jag är för trött för att gå snyggt och spänstigt fram och hämta papper och sprayflaska när jag har tränat klart, men jag vet att det jag gjort mitt yttersta och att jag är ännu starkare nästa gång!!
I kväll blir det kräftskiva igen.
Den här gången på döttrarna begäran.
Efter att ha jagat kräfthattar i två timmar ska de nog bli nöjda.... i alla fall en stund tills man återigen får höra:
-Ni är så himmla dumma hela tiden!
Lilla T inför kräfttkalas hösten 2008. Hon är fortfarande lika söt, men mycket mer oförutsägbar 6 åring.
Hon sa att hon var imponerad av MIG, att hon inte förstod hur jag orkade köra så hårt.
Tänk, även om hon är den enda människan i världen som tycker det så gjorde det mig så stolt!
Jag är för trött för att gå snyggt och spänstigt fram och hämta papper och sprayflaska när jag har tränat klart, men jag vet att det jag gjort mitt yttersta och att jag är ännu starkare nästa gång!!
I kväll blir det kräftskiva igen.
Den här gången på döttrarna begäran.
Efter att ha jagat kräfthattar i två timmar ska de nog bli nöjda.... i alla fall en stund tills man återigen får höra:
-Ni är så himmla dumma hela tiden!
21 september 2010
Ont i hjärtat......
Ända sen jag kände att det var något fel med min första graviditet hösten 2000 har jag varit konstant rädd och orolig.
Det är alltid något som ligger på eller som går över gränsen för vad som känns okej att tackla.
Jag är orolig över mitt kroniskt sjuka barn, mitt friska barn, mina barn på förskolan alla små människor som tvingas växa upp i krig och svält.
Jag är orolig för vuxna, de jag har absolut närmast mig, mina vänner, mina vänners vänner och familjer.
Så fort det vänder för någon så blir det nattsvart för någon annan.
Kan inte alla jag älskar bara få må bra?
Sen finns det människor som har ett liv som endast kretsar runt dom själva och det svåraste de behöver besluta om är hurvida man ska ha enfärgade eller mönstrade kökshanddukar...
Nu kommer min bitterfittighet fram till fullo, men sådana människor drabbas sällan av några större livskriser.
De kan flyta runt i sin lilla bubbla medan andra går på smäll efter smäll.
Vari finns logiken och rättvisan????
Det är alltid något som ligger på eller som går över gränsen för vad som känns okej att tackla.
Jag är orolig över mitt kroniskt sjuka barn, mitt friska barn, mina barn på förskolan alla små människor som tvingas växa upp i krig och svält.
Jag är orolig för vuxna, de jag har absolut närmast mig, mina vänner, mina vänners vänner och familjer.
Så fort det vänder för någon så blir det nattsvart för någon annan.
Kan inte alla jag älskar bara få må bra?
Sen finns det människor som har ett liv som endast kretsar runt dom själva och det svåraste de behöver besluta om är hurvida man ska ha enfärgade eller mönstrade kökshanddukar...
Nu kommer min bitterfittighet fram till fullo, men sådana människor drabbas sällan av några större livskriser.
De kan flyta runt i sin lilla bubbla medan andra går på smäll efter smäll.
Vari finns logiken och rättvisan????
18 september 2010
Träna med kräftpest??
Nu har jag och lilla T förenat nytta med nöje.
Hon har haft simskola och jag kunde simma 1000 meter under tiden.
Ikväll blir det barnfritt med kräftskiva hos syster yster.
Superkul att umgås och äta gott, men vad väntar i morgon??
Är paniskt livrädd för bakfylla och det kan ta udden av hela festen tyvärr.
Det är absolut det värsta jag vet.
Toatalt utsalgen och ett omänskligt illamående, och man har dessutom åsamkat sig själv tillståndet.
Jag vet naturligtvis att det är väldigt lätt att undvika, men faktum är att där spriten går in går förståndet ut.
Packar i alla fall med ett par bra skor för långpromenad om det är så att söndagsträningen behöver ställas in. Nån timmes promenad i friska luften kan väl ses som hyfsat motion och kanske lite bot mot kräftpesten.
Skål!
Hon har haft simskola och jag kunde simma 1000 meter under tiden.
Ikväll blir det barnfritt med kräftskiva hos syster yster.
Superkul att umgås och äta gott, men vad väntar i morgon??
Är paniskt livrädd för bakfylla och det kan ta udden av hela festen tyvärr.
Det är absolut det värsta jag vet.
Toatalt utsalgen och ett omänskligt illamående, och man har dessutom åsamkat sig själv tillståndet.
Jag vet naturligtvis att det är väldigt lätt att undvika, men faktum är att där spriten går in går förståndet ut.
Packar i alla fall med ett par bra skor för långpromenad om det är så att söndagsträningen behöver ställas in. Nån timmes promenad i friska luften kan väl ses som hyfsat motion och kanske lite bot mot kräftpesten.
Skål!
16 september 2010
Bananas are for monkeys!
Fattar ni vad mycket väldresserade apor det måste finnas på mitt gym?
Halva papperskorgen var full med bananskal!
Och hur vet jag det då?
Jo, för jag var där i dag, och tränade dessutom!!
Och det var så att träningen kom först och motivationen sen.
Längtar till nästa gång, skulle helst vilja att det blev redan i morgon.
Jag har nog svettat ner stället mer än vad som egentligen är tillåtet, men det bjuder jag på.
Känner mig piggare och gladare redan och efter några gånger till är jag nog redo att erövra världen!!!
Men en sak är säkert, jag ska satsa på såna strumpor energiknippet använder.
Stora svettspår på ett blanksvart golv är inte snyggt!
Halva papperskorgen var full med bananskal!
Jo, för jag var där i dag, och tränade dessutom!!
Och det var så att träningen kom först och motivationen sen.
Längtar till nästa gång, skulle helst vilja att det blev redan i morgon.
Jag har nog svettat ner stället mer än vad som egentligen är tillåtet, men det bjuder jag på.
Känner mig piggare och gladare redan och efter några gånger till är jag nog redo att erövra världen!!!
Men en sak är säkert, jag ska satsa på såna strumpor energiknippet använder.
Stora svettspår på ett blanksvart golv är inte snyggt!
15 september 2010
Nu måste jag!
Nu får det bara vara färdigslappat.
Ska leta fram både kläder och kort nu, damma av allt, packa och ställa innanför dörren så jag snubblar över skiten på väg ut om jag inte tar med mig väskan.
Är helt totalt omotiverad men jag funderar om det är lite som gåtan med hönan och ägget.
Vilket kommer först, motivationen eller träningen?
Kommer jag bli motiverad om jag inte tränar?
Kommer jag att träna om jag inte är motiverad?
Packa var det ja......
14 september 2010
Min rosa ängel!
Vi umgicks med samma vänner i högstadiet men det var sommaren efter gymnasiet det blev "vi".
Hon var den mest omtänksamma människa man kunde tänka sig och jag har i efterhand fått reda på att hon tyckte så synd om mig när jag kuggade min uppkörning så hon ville pigga upp mig så det blev en "roadtrip" i de Värmländska skogarna för att få mig på andra tankar.
Vi var som ler och långhalm i flera år efter detta.
Vi bodde på samma område och flyttade en så flyttade även den andra.
Även när jag träffade kärleken fanns hon där vid min sida lika sjävlklart som innan.
Mycket fest, skratt, kärlekstrubbel, camping, vaniljglass och grillchipsfrossa...
Vi hann med 1½ bilolycka vilket är ett mirakel med tanke på att hon körde som en biltjuv.
Men också sorg när hennes far gick bort aldeles för tidigt, när min första dotter inte orkade igenom en hel graviditer utan somnade in redan i min mage.
Sen fick jag och kärleken vår efterlängtade dotter och min rosa ängel träffade sin själsfrände.
Vi sågs inte lika ofta längre men vi visste båda att vi fanns där för varandra och när vi träffades var det som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Hon är fadder till min stora tjej och fanns även i min lilla dotters liv.
2005 fick hon sitt första cancerbesked och gick fighten och vann.
När min pappa senare fick sin diagnos hjälpte hon mig otroligt mycket både mentalt och med alla medicinska termer, och även i denna kampen gick min pappa segrande ur.
Ett halvår innan hon skulle friskförklaras slog sjukdomen till igen och den här gången med full kraft.
Hon kämpade och kämpade men förgäves.
På en av sommarens första och absolut vackraste dagar fick himmlen sin absolut vackraste ängel.
Hon är så oändligt saknad och det är så mycket jag hade velat säga henne.
Så många kramar jag skulle ha gett henne så hon inte kunnat ta misste på att hon var en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv.
Hon var den mest omtänksamma människa man kunde tänka sig och jag har i efterhand fått reda på att hon tyckte så synd om mig när jag kuggade min uppkörning så hon ville pigga upp mig så det blev en "roadtrip" i de Värmländska skogarna för att få mig på andra tankar.
Vi var som ler och långhalm i flera år efter detta.
Vi bodde på samma område och flyttade en så flyttade även den andra.
Även när jag träffade kärleken fanns hon där vid min sida lika sjävlklart som innan.
Mycket fest, skratt, kärlekstrubbel, camping, vaniljglass och grillchipsfrossa...
Vi hann med 1½ bilolycka vilket är ett mirakel med tanke på att hon körde som en biltjuv.
Men också sorg när hennes far gick bort aldeles för tidigt, när min första dotter inte orkade igenom en hel graviditer utan somnade in redan i min mage.
Sen fick jag och kärleken vår efterlängtade dotter och min rosa ängel träffade sin själsfrände.
Vi sågs inte lika ofta längre men vi visste båda att vi fanns där för varandra och när vi träffades var det som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Hon är fadder till min stora tjej och fanns även i min lilla dotters liv.
2005 fick hon sitt första cancerbesked och gick fighten och vann.
När min pappa senare fick sin diagnos hjälpte hon mig otroligt mycket både mentalt och med alla medicinska termer, och även i denna kampen gick min pappa segrande ur.
Ett halvår innan hon skulle friskförklaras slog sjukdomen till igen och den här gången med full kraft.
Hon kämpade och kämpade men förgäves.
På en av sommarens första och absolut vackraste dagar fick himmlen sin absolut vackraste ängel.
Hon är så oändligt saknad och det är så mycket jag hade velat säga henne.
Så många kramar jag skulle ha gett henne så hon inte kunnat ta misste på att hon var en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv.
Min älskade, älskade rosa ängel jag saknar dig så, vi ses i Nangijala!!
13 september 2010
Kan man vara en hurtbulle i teorin??
Jag lusläser alla tidningar jag kan komma över som rör kropp och hälsa.
Vet precis hur jag skulle vilja leva mitt liv och proppar vår hälsovägledare på jobbet full med förslag på vad vi kan hitta på.
Men där är det STOPP!!!
Kom igång så bra i våras och hade inga som helst problem att träna minst 4 dagar i veckan.
Har massa snygga träningskläder, bra skor och ett dyrt träningskort.
Vad är det i mitt liv som gör att jag inte kan unna mig denna tiden längre och investera lite i mig själv?
Har jag helt enkelt blivit så slapp så jag rent fysiskt inte är kapabel att få ur tummen ur röven??
Vet precis hur jag skulle vilja leva mitt liv och proppar vår hälsovägledare på jobbet full med förslag på vad vi kan hitta på.
Kom igång så bra i våras och hade inga som helst problem att träna minst 4 dagar i veckan.
Har massa snygga träningskläder, bra skor och ett dyrt träningskort.
Vad är det i mitt liv som gör att jag inte kan unna mig denna tiden längre och investera lite i mig själv?
Har jag helt enkelt blivit så slapp så jag rent fysiskt inte är kapabel att få ur tummen ur röven??
12 september 2010
Kan detta vara nåt för mig??
Jag älskar att läsa andras bloggar och snoka i hur andra lever sina liv.
Men vill jag lämna ut mig så totalt.
Eftersom jag gillar bilder i bloggar och ofta stänger ner dom där det bara finns text funderar jag över hur jag ska kunna lösa detta.
Jag vill ha massa bilder men samtidigt vara totalt anonym....
Men vill jag lämna ut mig så totalt.
Eftersom jag gillar bilder i bloggar och ofta stänger ner dom där det bara finns text funderar jag över hur jag ska kunna lösa detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)