Aldrig någonsin igen.....

Ligger lite solfrossehuttrig i husvagnen och försöker uppbringa tillräckligt med energi för att orka ta mig till duschen.
Jag har det fantastiskt här på vår vackra västkust med fina barn och min bästa vän.
Vi har solat, fiskat, barnen har badat, vi har käkat grillad egenfångad makrill och bara varit.
Men varje gång livet känns så där fulländat så inser jag att det är det inte.
Jag kommer att ha bra dagar och riktigt bra dagar men fantastiskt kommer det nog aldrig bli igen.
Han är borta och kommer alltid vara det, livet är för alltid annorlunda.
Man kan tro att man har det tungt och tufft, och vissa dagar är man beredd att ge upp.
Men den dagen man förlorar en när och kär inser man att det man en gång trodde var livet i själva verket var en räkmacka....

Han fattas mig....