Hittade dessvärre inte ett ord på någon av våra stora kvällstidningars sidor, de hade viktigare saker att skriva om.
Melodifestivalen....
Efter lite googlande hittade jag i alla fall följande länk.
Är väldigt glad och stolt över att i mitt yrke finns något så fantastiskt som anmälningsplikt.
Ser jag att ett barn far illa är det min uppgift att hjälpa till och sätta stopp för detta.
Jag är där för deras skull, de kan lita på mig, jag står på deras sida.
Det säger lagen.
Varför i hela fridens namn är detta inte en generell regel?
Alla barn borde ha en vuxen att lita på, som såg till att allt blir bra.
Om inte genast, så inom en överskådlig framtid.
För det är inte lätt att ta det där steget som privatperson och jag skäms fan ögonen ur mig över att säga det.
Men handen på hjärtat, visst har vi sett eller hört saker som vi borde tagit tag i, där vi skulle ha egerat!?
Särskilt sen man själv blev förälder så ser man det som en självklarhet att barnen är prio ett.
De ska känna till 100% att de är älskade, trygga och lyssnade på.
Men visst borde det väl gälla varenda liten unge?!
Jag blir så ledsen över tanken på alla dessa ungar som givit upp hoppet om oss vuxna.
Som inser att ingen någonsin kommer sätta dom i första rummet.
Och som inte längre bryr sig om att ropa på hjälp för vi lyssnar ju inte i alla fall.
Jag tror med bestämdhet att vi skulle kunna rädda några av dessa uppgivna barn om vi inte hade möjligheten att vända bort blicken och titta åt andra hållet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar