Jag vet varför det funkar!!!

Oktober 2012 bestämde jag lite snabbt och ganska ogenomtänkt att följa med till ett viktväktarmöte.
Det var ett gäng kompisar som börjat och jag tyckte det lät kul, främst ur social synvinkel.
Jag var ju tjock och tjock är ju fult, eller hur?
Skillnaden på denna viktresa och de tidigare 167 var att denna gången lät jag hjärnan följa med.
Under den här tiden blev min pappa sjukare och sjukare i cancer, en sjukdom som tagit min bästa vän två år tidigare.
Så allt eftersom tiden gick blev det ganska oviktigt för mig att vara snygg i bikini och bli smal för att tilltala andra.
Detta blev min investering i mig själv och i livet.
I maj förra året hade jag tappat den vikt jag behövde för att kunna kalla mig normalviktig, nått en vikt som är hälsosam för mig.
Sen har jag stannat där, och det har aldrig någonsin hänt tidigare.
Dessutom har jag en väldigt stark tro på att jag aldrig kommer låta dessa kilo komma tillbaka på min kropp.
Det vore samma sak som att bjuda in sjukdom och svaghet med öppna armar.
När jag fyller 40 nästa år kommer jag fortfarande ha en sund kropp som är stark och samarbetsvillig.
Så det vinnande konceptet för mig var och är att inse att detta är min resa.
Det är oviktigt om jag i andras ögon är för smal, för tjock, tränar för mycket, tränar för lite, äter för mycket fett eller för lite fett.
Det är det som är så skönt med att vara vuxen, att slippa den osäkerheten, duger man åt alla andra??
Det här är den bästa upplagan av mig och jag mår bra!!!
Hejja livet!!


- Posted using BlogPress from my iPhone