Att ta saker för givet.

Ska strax packa in lilla familjen i bilen för en fem minuters bilfärd till svärföräldrarna för en spontan räkkväll.
Mina föräldrar finns 40 minuter bort och likaså min syster och hennes familj.
När mina barn fyller år kommer släkt och vänner för att fira och se till att de får en minnesvärd dag.
När orken och energin infinner sig kan vi ha goa lördagskvällar tillsammans med vänner över en bit god mat och vin.
Allt detta tar man för givet, det är ju så vårt sociala nätverk ser ut.
Men tänk vad många som är helt ensamma här i kalla Norden och har resten av sin stora bullriga familj kvar i ett land långt, långt bort.
Jag tror inte man kan fatta sorgen i att inte få dela dessa tillfällen med någon.
Att sitta ensam med ett litet barn och en tårta i sin lägenhet och försöka få den dagen speciell och fantastiskt minnesvärd.
När man kommer till förskolan med en påse full med godsaker, fina kläder och en tårta i famnen för att äntligen få fira med skratt, sång och glädje.
Då är det inte långt till tårarna....


- Posted using BlogPress from my iPhone