Det var en gång en vanlig familj.

Det var i mitten av augusti 2007 och stora T hade precis börjat i förskoleklass, en stor omställning för vilket barn som helst.
Hon blev lite febrig och hängig över helgen, men inget alarmerande på något sätt.
I skolan fanns en rolig automat för mjölken och mjölk blev även extra gott hos dagmamman och hemma.
Och dricker man så mycket måste man ju även kissa en hel del, även på natten...eller??
Det var en torsdag och jag kunde inte blunda längre.
Jag ringde till vc och undrade om de bara ville kolla upp så min dotter var frisk.
Fick en "akuttid" dagen efter och det var faktiskt ganska krångligt att behöva ta emot oss med tanke på att det var mycket personal borta.
Kokade en barnmatsburk och tog med lite morgonurin.
Tänkte faktiskt avboka tiden, kändes ju hemskt att uppta deras tid när jag faktiskt visste att hon var frisk.
Vi träffade någon sjukvårdskunnig personal på plats och gjorde ett litet besök på lab.
När vi var tillbaka i väntrummet kom en dam därifrån och undrade om burken varit ren?
- Jo självklart, men jag hade kokat majs i kastrullen om det nu fanns spår av något sött i urinen?!?!
Väl inne i mottagningsrummet igen fick vi beskedet att det inte var något att tveka på.
Min stora prinsessa hade fått DIABETES....
Min absolut första tanke var helt galet nog:
Tack gode Gud att det inte är cancer!!
Alla klappade om mig, beklagade och sa att det nog skulle gå bra.
Jag var bara så oändligt lycklig att hon inte skulle dö.
När jag ringde nära och kära på väg ut till bilen vill jag minnas att jag nog grät i alla fall, men absolut inte så min lilla kämpe såg!!
Det vara bara att köra raka vägen ut till NÄL utan att över huvud taget veta vad jag skulle svara på min dotters frågor.
Vi stövlade in på barnmottagningen i nån slags chock, emlasalva och bandage på handryggar och i armveck.
Jag minns hur vi satt där i väntrummet, läste spelade spel och väntade på att få hela livet upp och nervänt.
Sen togs vi emot av den mest underbara kvinna man kan tänka sig, fina, fina Tina som tog så väl hand om min unge.
Nån stans i den vevan kom även hennes pappa och jag var inte själv längre.
Hur skulle detta bli??




- Posted using BlogPress from my iPhone