En gudagåva.

I dag är det barnkalas.
Helt utan storstäd, shopping och tillhörande panik.
Sånt är bra för själen.
Vi bara pröjsade, såg glada ut och barnen får göra precis det de alltid vill på kalas men aldrig får.
Springa runt, runt och skrika....
Medan mamman och pappan slösurfar, småpratar och dricker kaffe dukar kalasbordet sig själv.
När tre timmar förflutit tar två lomhörda, ganska utvilade föräldrar sin lilla trötta, lyckliga dotter för att åka hem och ta kväll.
Helt utan timmar med disk, popcornplock, dammsugning och lättare renovering.
Snacka om att alla vinner!!



- Posted using BlogPress from my iPhone