Min rosa ängel!

Vi umgicks med samma vänner i högstadiet men det var sommaren efter gymnasiet det blev "vi".
Hon var den mest omtänksamma människa man kunde tänka sig och jag har i efterhand fått reda på att hon tyckte så synd om mig när jag kuggade min uppkörning så hon ville pigga upp mig så det blev en "roadtrip" i de Värmländska skogarna för att få mig på andra tankar.
Vi var som ler och långhalm i flera år efter detta.
Vi bodde på samma område och flyttade en så flyttade även den andra.
Även när jag träffade kärleken fanns hon där vid min sida lika sjävlklart som innan.
Mycket fest, skratt, kärlekstrubbel, camping, vaniljglass och grillchipsfrossa...
Vi hann med 1½ bilolycka vilket är ett mirakel med tanke på att hon körde som en biltjuv.
Men också sorg när hennes far gick bort aldeles för tidigt, när min första dotter inte orkade igenom en hel graviditer utan somnade in redan i min mage.

Sen fick jag och kärleken vår efterlängtade dotter och min rosa ängel träffade sin själsfrände.

Vi sågs inte lika ofta längre men vi visste båda att vi fanns där för varandra och när vi träffades var det som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Hon är fadder till min stora tjej och fanns även i min lilla dotters liv.

2005 fick hon sitt första cancerbesked och gick fighten och vann.
När min pappa senare fick sin diagnos hjälpte hon mig otroligt mycket både mentalt och med alla medicinska termer, och även i denna kampen gick min pappa segrande ur.

Ett halvår innan hon skulle friskförklaras slog sjukdomen till igen och den här gången med full kraft.
Hon kämpade och kämpade men förgäves.
På en av sommarens första och absolut vackraste dagar fick himmlen sin absolut vackraste ängel.

Hon är så oändligt saknad och det är så mycket jag hade velat säga henne.
Så många kramar jag skulle ha gett henne så hon inte kunnat ta misste på att hon var en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv.

Min älskade, älskade rosa ängel jag saknar dig så, vi ses i Nangijala!!