Så nu ligger dom bara där och väntar på att det ska bli fredag.
Fast just nu känns det osäkert om jag ens lever då.
Man blir så in i märgen trött av att gå och vara orolig.
Det är en kamp bara att sätta ena foten före den andra.
Man skulle kunna falla i någon slags dvala och bara sova och sova.
Tur att man har uppmärksamma arbetskamrater sådana dagar som tar på sig lite extra för att man ska få vila kropp och själ en stund.
Hoppas att vår helg kan bli det där välbehövliga brejket från stress, jobb, oro, sorg och livet i allmänhet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det är du verkligen värd min kära vän! Hoppas ni kommer ha det mysigt.
SvaraRaderaKram V
Tack snälla, du är så gullig!!
SvaraRadera