Sorg i familjen F.

Fick ett samtal från en hysteriskt, storgråtande dotter i morse.
Tjejerna åkte 5 minuter senare än mig och hade på den stunden hunnit hitta vår katt i diket.
Trots att vi bott här så länge har vi klarat oss från påkörda katter.
Paniksamtal till skolan för att berätta att de skulle möta två vrak hann jag med på vägen till jobbet.
Efter en timme fick jag åka hemåt igen för att hämta stora T.
Hon är ju uppväxt med Skrållan och eftersom djur är hennes allt klarade hon inte av att vara kvar i skolan.
Farfar följde med oss hem och fick hämtat lillpissen och lagt henne i en låda.
Stora, tuffa mamman som inte är särskillt förtjust i djur tog till lipen och kunde inte plocka upp hennes lilla frostiga kropp och stoppa undan henne.
Nu väntar vi på lilla T och då får vi anordna vår första kattbegravning.
Hennes bestämda åsikt att Skrållan nu ligger och kurrar hos Åke i himlen är nog en syn vi alla kan förlika oss med, tur att barn är som dom är och tänker som de gör.


- Posted using BlogPress from my iPhone