Så där socialt man gör i bland, bara för att vara trevlig.
Han frågade mig hur det var, bara bra svarade jag.
När jag frågade honom fick jag ett svar som antydde att allt kanske inte var så bra som han önskade.
Blev ganska ställd och skickade telefonen vidare.
Varför frågar vi varandra det, så fort vi ses eller hörs?
Är vi intresserade av att veta?
Har vi tiden och energin för att lyssna och stötta om nån skulle vilja berätta?
Är det inte så att det självskrivna svaret på den frågan är "bra", eller till och med "bara bra".
Om någon frågar dig på jobbet, i affären, på badhuset vill säga.
Kan man låta bli att ljuga och svara att livet är skit, att man knappt står ut en sekund till?
Då blir det ju genast svårare att avsluta det samtalet.
För att utveckla det för vem som helst är ju troligtvis inget man är särskilt sugen på.
Det sparar man ju hellre till dom som verkligen undrar när de ställer frågan.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar