Efter att ha slappat i flera timmar på altanen kan man bara överlycklig konstatera att det är varmt, lika varmt som mitt i sommaren. Naturen har fullkomligt exploderat, man vill nästan lite desperat dra i nödbromsen. Våren är underbar på det sättet att man står inför allt jag älskar. Semester, sol, bad, ledighet, långa ljumna kvällar, skratt och vin. Jag vill suga på "vårkaramellen" lite till. Jag vill ha en ocean av tid mellan nu och mörkt, blött höstrusk. Man har ju precis börjat leva igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar