Är det meningen att man ska anpassa sig??

Somnade på soffan innan 22 igår iförd underställ, one piece, raggsockar och duntäcke.
Totalt genomfrusen!!

Så jag undrar en liten grej bara....
Jag och mannen har levt nästan exakt lika länge i precis samma klimat.
Borde man inte ha anpassat sig till förhållandena då?

Jag hatar, verkligen hatar att frysa.
Får panik!!
Man kan liksom bara klä på sig till en viss gräns, sen kan du inget mer göra, än att bli kallare och kallare.
Min kropp mår bäst i ca 25 plusgrader, molnfri himmel, och en liten svag bris.
Har knappt upplevt känslan av att det kan bli för varmt.


Mannen däremot får fullkomligt spel när kvicksilvret visar över 20 plusgrader.
Då stänger han in sig och kan inte röra sig.
Stranden är inte att tänka sig, om det inte finns nån skugga att sätta sig i.
Nej, 10-15 grader kallt ska det va!
8 timmar på en is väntande på att något skall hända.





Ibland när vi på skoj pratar om att flytta ser jag ju mig och familjen på en strand i Thailand, och var han ser oss klarar jag inte ens av att fantisera om.

Kanske tur än då att vi bor just i landet lagom trots allt.


Posted using BlogPress from my iPhone